Om livet

Skrivet den 20 December 2019:

Jag sitter i soffan i mitt nya hus.
En SVT serie om andra världskriget går i bakgrunden och rödgranen står tänd och doftar helt fantastiskt ihop med blåa hyacinter.
Mitt barn ligger och sover med snorig näsa och hunden ligger bredvid.

Äntligen är jag här. På min gård, med min familj.
I 4 veckor har vi bott här idag.

20 december, snart jul.
Jul i mitt hjärta men senaste två åren har nästan ingenting varit detsamma, speciellt inte julen.
Det är alltid en som fattas oss.
Vad vi än tar oss för så finns sorgen där. Ibland är det fortfarande overkligt att hon inte finns längre.
Det gör så satans ont i bröstet när den värsta sorgen hugger till.
Ändå kan man inget göra åt det mer än att försöka vända den hårda kalla sorgen i bröstet till varma minnen.

Dessa två år har gett mig erfarenheter som gjort mig till en ny människa, mitt tankesätt skiljer sig enormt emot innan.
Livet väntar inte. Det pågår här och nu. Med alla möjliga känslor och händelser i ett virrvarr omkring hela tiden så är det livsnödvändigt att fånga små stunder varje dag att njuta av.

Efter nyår drar vi igång gården här, den har ju mer eller mindre inte varit igång på ca 30 år.
Livet som grönsaksbönder börjar alltså snart.
Många uppförsbackar och utmaningar väntar oss men jag är så jäkla redo för denna livsstil.

Bloggen här kommer jag att lägga på hyllan. Kanske faller lusten in att skriva igen och då kommer jag att göra det. Tills vidare finns jag, min familj och vårt liv på gården att följa på Instagram @kilagardsgrona